Jag kommer ihåg när första känslan av att något allvarlig var på väg att hända. Jag hade avslutat en semester i Mexico och stod på flygplatsen och inväntade vår avgång. Tittade mig omkring och tänkte att det inte kanske var så bra att stå nära avgångarna till New York. All höll en icke reglerad distans till varandra och när någon hostade på planet kändes det olustigt.
I slutet av mars kändes livet ganska mörkt. Alla utbildningar och konsultuppdrag sköts på framtiden. Jag hade jobbat på distans en hel del länge för kortare möten och avstämningar. Nu började kunderna undra om vi kunde ha utbildning på distans men jag kände mig ganska tveksam om jag kunde leverera samma kvalitet och försökte nog i det längsta att heller sluta fram i kalendern men till slut blev det ohållbart. Distansutbildningar var den enda källan till möjlig inkomst. Testade alla möjliga funktioner, gjorde om övningar och exempel. Lät kompisar och kollegor var försökskaniner.
Distansutbildningrna är här för att stanna och de har många positiva effekter. Mindre miljöpåverkan när vi inte måste resa, större möjlighet för dem som bor lite avsides, mindre kostnader för boende och kost. Mer hållbart helt enkelt
Däremot älskar jag att träffa människor och det fysiska mötet anser jag inte kan ersättas till 100%. Det är en skön känsla i det spontana frågorna, reflektionerna, skratten och allt annat som en fysisk utbildning innehåller.
